förpläga
Swedish
Etymology
Borrowed from Middle Low German vorplegen or German verpflegen. By surface analysis, för- + pläga. Cognate of Danish forpleje.
Verb
förpläga (present förplägar, preterite förplägade, supine förplägat, imperative förpläga)
Usage notes
Rare outside of military contexts.
Declension
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förpläga | förplägas | ||
| supine | förplägat | förplägats | ||
| imperative | förpläga | — | ||
| imper. plural1 | förplägen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förplägar | förplägade | förplägas | förplägades |
| ind. plural1 | förpläga | förplägade | förplägas | förplägades |
| subjunctive2 | förpläge | förplägade | förpläges | förplägades |
| present participle | förplägande | |||
| past participle | förplägad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Synonyms
Derived terms
- förplägnad
- förplägning