förringa

See also: forringa

Swedish

Etymology

From Middle Low German vorringen, equivalent to för- +‎ ringa +‎ -a. Cognate with Danish forringe and Norwegian Bokmål forringe.

Verb

förringa (present förringar, preterite förringade, supine förringat, imperative förringa)

  1. (transitive) to undervalue, to minimize, to belittle, to value less than what it should be
    Du ska inte förringa målvaktens betydelse i vinsten.
    You shall not belittle the importance of the goalkeeper in today's win.

Conjugation

Conjugation of förringa (weak)
active passive
infinitive förringa förringas
supine förringat förringats
imperative förringa —
imper. plural1 förringen —
present past present past
indicative förringar förringade förringas förringades
ind. plural1 förringa förringade förringas förringades
subjunctive2 förringe förringade förringes förringades
present participle förringande
past participle förringad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.