förrinna

Calque of German verrinnen, equivalent to för- +‎ rinna.

förrinna (present förrinner, preterite förrann, supine förrunnit, imperative förrinn)

1. (of time) to fly by, to pass by (quickly), to pass (and perish)
   • 1899, Hilma Angered-Strandberg, Från det nya och gamla landet‎^[1], C. & E. Gernandts förlagsaktiebolag, accessed at Runeberg.org, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 21 September 2015, page 249:

     När nu den ena dagen förrann efter den andra, fattades han af en besynnerlig ångest för att det [...] aldrig skulle ske.

     Now that the days flew by, one after the other, he was gripped by a strange anxiety that it would never happen.

   • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Predikaren 5:19”, in Bibel 2000‎^[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 28 February 2025:

     Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.

     She seldom reflects on how the day of life passes by, because she’s preoccupied with the joy that God gives.

   • 2020 April 26, Mattias Berg, “'PO Enquist – en av våra största svenska konstnärer, någonsin'”, in Sveriges Radio‎^[3], archived from the original on 1 October 2022:

     Evigheten [...] åskådliggörs i form av ett jättelikt berg i havet. Dit kommer en fågel [...] "en gång vart tusende år för att vässa sin näbb. Och när [...] berget var nednött fullständigt, då hade en sekund av evigheten förrunnit."

     Eternity is illustrated in the form of a giant mountain in the sea. A bird comes "every one thousand years to sharpen its beak. And when the mountain was completely worn down, then one second of eternity had passed."

• förrinna in Svenska Akademiens ordböcker