försörja

Swedish

Etymology

för- +‎ sörja, like German versorgen

Pronunciation

  • IPA(key): [fœ̞ˈʂœ̞rːja]
  • (nonstandard, nonetheless common[1]) IPA(key): [fœ̞ˈʂɵrːja] or [fɵˈʂɵrːja]

Verb

försörja (present försörjer, preterite försörjde, supine försörjt, imperative försörj)

  1. to support, to provide for (usually economically, and usually oneself, one's family, or the like)
    Han försörjer sig som bagare
    He makes his living as a baker
    Hon fick jobba hårt för att försörja en familj
    She had to work hard to support her family
  2. to supply (with electricity, material, or the like, on a continuous basis)
    Kraftverket försörjer staden med el
    The power plant supplies the city with electricity

Usage notes

Both senses can be understood as "provide someone/something with what it needs," usually economically when of a person, and often reflexively of oneself.

Conjugation

Conjugation of försörja (weak)
active passive
infinitive försörja försörjas
supine försörjt försörjts
imperative försörj —
imper. plural1 försörjen —
present past present past
indicative försörjer försörjde försörjs, försörjes försörjdes
ind. plural1 försörja försörjde försörjas försörjdes
subjunctive2 försörje försörjde försörjes försörjdes
present participle försörjande
past participle försörjd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

  1. ^ Tomas Riad (2013) “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal]‎[1], number 3

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.