förskona

See also: försköna

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German vorschonen or German verschonen. By surface analysis, för- +‎ skona. Cognate of Danish forskåne.

Verb

förskona (present förskonar, preterite förskonade, supine förskonat, imperative förskona)

  1. spare, exempt

Conjugation

Conjugation of förskona (weak)
active passive
infinitive förskona förskonas
supine förskonat förskonats
imperative förskona —
imper. plural1 förskonen —
present past present past
indicative förskonar förskonade förskonas förskonades
ind. plural1 förskona förskonade förskonas förskonades
subjunctive2 förskone förskonade förskones förskonades
present participle förskonande
past participle förskonad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

  • förskoning

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.