förskräcka

Swedish

Etymology

för- (“en-”) +‎ skräck (“horror, terror”) +‎ -a

Verb

förskräcka (present förskräcker, preterite förskräckte, supine förskräckt, imperative förskräck)

  1. horrify, terrify, startle

Conjugation

Conjugation of förskräcka (weak)
active passive
infinitive förskräcka förskräckas
supine förskräckt förskräckts
imperative förskräck —
imper. plural1 förskräcken —
present past present past
indicative förskräcker förskräckte förskräcks, förskräckes förskräcktes
ind. plural1 förskräcka förskräckte förskräckas förskräcktes
subjunctive2 förskräcke förskräckte förskräckes förskräcktes
present participle förskräckande
past participle förskräckt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.