försmå
Swedish
Etymology
From Old Swedish forsmā (“belittle”), from Middle Low German vorsman. Compare German verschmähen.
Verb
försmå (present försmår, preterite försmådde, supine försmått, imperative försmå)
- spurn (reject disdainfully)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | försmå | försmås | ||
| supine | försmått | försmåtts | ||
| imperative | försmå | — | ||
| imper. plural1 | försmån | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | försmår | försmådde | försmås | försmåddes |
| ind. plural1 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
| subjunctive2 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
| present participle | försmående | |||
| past participle | försmådd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
References
- försmå in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- försmå in Svensk ordbok (SO)
- försmå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- försmå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)