förstumma

för- (“en-”) +‎ stum (“mute”) +‎ -a

förstumma (present förstummar, preterite förstummade, supine förstummat, imperative förstumma)

1. (usually in the past participle or passive) to stun, to dumbfound (render speechless, often of surprise, shocked indignation, or awe)

   Jag lade ifrån mig tidningen och satt där förstummad över hur onda människor kan vara

   I put down the newspaper and sat there stunned / at a loss at how evil people can be

   Jag blir smått förstummad av hans anklagelser

   His accusations leave me somewhat dumbfounded [are so outrageous so as to leave me at a loss]

   Jag blev förstummad när jag för första gången trädde in i katedralen

   I was stunned when I entered the cathedral for the first time

   Han blev förstummad av hennes skönhet

   He was stunned / awestruck by her beauty

Mållös is more common for happy amazement.

• andlös
• mållös

• förstumma in Svensk ordbok (SO)
• förstumma in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förstumma in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)