försvaga
Swedish
Etymology
Inherited from Old Swedish forsvaka. By surface analysis, för- + svag + -a.
Verb
försvaga (present försvagar, preterite försvagade, supine försvagat, imperative försvaga)
- to weaken
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | försvaga | försvagas | ||
| supine | försvagat | försvagats | ||
| imperative | försvaga | — | ||
| imper. plural1 | försvagen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | försvagar | försvagade | försvagas | försvagades |
| ind. plural1 | försvaga | försvagade | försvagas | försvagades |
| subjunctive2 | försvage | försvagade | försvages | försvagades |
| present participle | försvagande | |||
| past participle | försvagad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.