förtöva

Swedish

Etymology

för- +‎ töva, cognate with Old Swedish fortöva, from Middle Low German vortoven (delay, wait, obstruct)

Verb

förtöva (present förtövar, preterite förtövade, supine förtövat, imperative förtöva)

  1. (obsolete) to delay, to linger, to postpone

Conjugation

Conjugation of förtöva (weak)
active passive
infinitive förtöva förtövas
supine förtövat förtövats
imperative förtöva —
imper. plural1 förtöven —
present past present past
indicative förtövar förtövade förtövas förtövades
ind. plural1 förtöva förtövade förtövas förtövades
subjunctive2 förtöve förtövade förtöves förtövades
present participle förtövande
past participle förtövad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.