föryngra

Swedish

Etymology

By surface analysis, för- +‎ yngre +‎ -a. Cognate of German verjüngen.

Verb

föryngra (present föryngrar, preterite föryngrade, supine föryngrat, imperative föryngra)

  1. rejuvenate

Conjugation

Conjugation of föryngra (weak)
active passive
infinitive föryngra föryngras
supine föryngrat föryngrats
imperative föryngra —
imper. plural1 föryngren —
present past present past
indicative föryngrar föryngrade föryngras föryngrades
ind. plural1 föryngra föryngrade föryngras föryngrades
subjunctive2 föryngre föryngrade föryngres föryngrades
present participle föryngrande
past participle föryngrad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.