forgrowan
Old English
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): /forˈɡroː.wɑn/
Verb
forgrōwan
Conjugation
Conjugation of forgrōwan (strong, class VII)
| infinitive | forgrōwan | forgrōwenne |
|---|---|---|
| indicative mood | present tense | past tense |
| first person singular | forgrōwe | forgrēow |
| second person singular | forgrēwst | forgrēowe |
| third person singular | forgrēwþ | forgrēow |
| plural | forgrōwaþ | forgrēowon |
| subjunctive | present tense | past tense |
| singular | forgrōwe | forgrēowe |
| plural | forgrōwen | forgrēowen |
| imperative | ||
| singular | forgrōw | |
| plural | forgrōwaþ | |
| participle | present | past |
| forgrōwende | forgrōwen | |