gløþ

Old Swedish

Etymology

From Old Norse glóð, from Proto-Germanic *glōdiz.

Noun

glø̄þ f

  1. glow
  2. ember

Declension

Declension of glø̄þ (i-stem)
singular plural
indefinite definite indefinite definite
nominative glø̄þ glø̄þin glø̄þi(r), -e(r) glø̄þina(r), glø̄þena(r)
accusative glø̄þ glø̄þina, -ena glø̄þi(r), -e(r) glø̄þina(r), glø̄þena(r)
dative glø̄þ glø̄þinni, -inne glø̄þum, -om glø̄þumin, -omen
genitive glø̄þa(r) glø̄þinna(r) glø̄þa glø̄þanna

Descendants

  • Swedish: glöd