gloian

Old Saxon

Etymology

From Proto-West Germanic *glōan, see also Old English glōwan, Old High German gluoen, Old Norse glóa.

Verb

glōian

  1. to glow

Conjugation

Descendants

  • Middle Low German: glöen, glöyen, glöjen, glôen, glôwen, glôgen
    • German Low German: glojen, gleuhen, gleihen