gråt

gråt

1. first/second/third-person singular present indicative of gråta

gråt

1. inflection of gråte:
   1. imperative
   2. simple past

gråt m (definite singular gråten, indefinite plural gråter, definite plural gråtene)

1. crying

• IPA^(key): /ɡroːt/

From Old Norse grátr.

gråt m (definite singular gråten, uncountable)

1. crying

   Dei høyrde gråt frå rommet.

   They heard crying from the room.

gråt

1. imperative of gråta

• “gråt” in The Nynorsk Dictionary.

From Old Norse grátr. Compare Danish gråd.

• IPA^(key): /ɡroːt/

• Audio:

  (file)

gråt

1. imperative of gråta

gråt c

1. crying, weeping
   1. tears (when more idiomatic)
      • 1994, Uno Svenningsson, “Under ytan [Beneath the Surface]”, in Uno‎^[1]:

        Under ytan finns stora och små. Under ytan finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som vi inte kan förstå, men vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva.

        Beneath the surface, there are big and small. Beneath the surface, there is laughter and tears [crying]. There is a lot there that happens that we cannot understand, but we always find the answers, there at the bottom of ourselves.

• gråt och tandagnisslan (“weeping and wailing and gnashing of teeth”)

• gråta (“cry”)

• gråt in Svensk ordbok (SO)
• gråt in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• tråg