gudom

gudom

1. ant

From Old Swedish guþdomber, ultimately a calque of Ancient Greek θεότης (theótēs), equivalent to gud +‎ -dom.

gudom c

1. (countable) a deity
   • 1908, Anders Ramsay, Genom sekler I‎^[1], Söderström & C:o Förlagsaktiebolag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 17 May 2025, page 29:

     Vid något heligt träd i djupaste urskogen offrade de åt Jumala eller andra gudomar.

     By some sacred tree, in the deepest primeval forest, they made offerings to Jumala or to other deities.

   • 1998, Mohammed Knut Bernström, transl., “Ta-Ha 20:14”, in Koranens budskap‎^[2], © Proprius förlag, accessed at Quran.com, archived from the original on 17 May 2025:

     Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag.

     I am God. There is no deity but Me.

2. (uncountable) divinity
   • 1897–1898, “I ingen annan är frälsning”, in Carl Olof Rosenius, editor, Berättelser ur lifvet. Fjärde häftet‎^[3], Fosterlands-stiftelsens förlags-expedition, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 17 March 2025, page 27:

     [D]u har förirrat dig i ett kapell, som tillhör unitarierna, hvilka [...] förneka Kristi gudom.

     You have strayed into a chapel that belongs to the Unitarians, who deny the divinity of Christ.

   • 2010, Lars Cavallin, transl., Katolska kyrkans katekes‎^[4], Catholica, archived from the original on 24 March 2025, §455:

     Att bekänna eller åkalla Jesus som Herre är att tro på hans gudom.

     To confess or invoke Jesus as Lord is to believe in his divinity.

• gudomlig

• gudom in Svenska Akademiens ordböcker