huvudsaklig

Swedish

Etymology

From huvud (“main/head”) +‎ sak (“thing”) +‎ -lig (“ly”).

Adjective

huvudsaklig (comparative huvudsakligare, superlative huvudsakligast)

  1. main, principal

Declension

Inflection of huvudsaklig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular huvudsaklig huvudsakligare huvudsakligast
neuter singular huvudsakligt huvudsakligare huvudsakligast
plural huvudsakliga huvudsakligare huvudsakligast
masculine plural2 huvudsaklige huvudsakligare huvudsakligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 huvudsaklige huvudsakligare huvudsakligaste
all huvudsakliga huvudsakligare huvudsakligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.