inbrottstjuv
Swedish
Etymology
From inbrott (“burglarly”) + -s- + tjuv (“thief”).
Noun
inbrottstjuv c
- a burglar
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | inbrottstjuv | inbrottstjuvs |
| definite | inbrottstjuven | inbrottstjuvens | |
| plural | indefinite | inbrottstjuvar | inbrottstjuvars |
| definite | inbrottstjuvarna | inbrottstjuvarnas |