infallsvinkel
Swedish
Etymology
Compound of infall + -s- + vinkel.
Noun
infallsvinkel c
- (optics, physics) angle of incidence
- (figurative) approach
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | infallsvinkel | infallsvinkels |
| definite | infallsvinkeln | infallsvinkelns | |
| plural | indefinite | infallsvinklar | infallsvinklars |
| definite | infallsvinklarna | infallsvinklarnas |