infallsvinkel

Swedish

Etymology

Compound of infall +‎ -s- +‎ vinkel.

Noun

infallsvinkel c

  1. (optics, physics) angle of incidence
  2. (figurative) approach

Declension

Declension of infallsvinkel
nominative genitive
singular indefinite infallsvinkel infallsvinkels
definite infallsvinkeln infallsvinkelns
plural indefinite infallsvinklar infallsvinklars
definite infallsvinklarna infallsvinklarnas

Further reading