inkräkta

Swedish

Etymology

From Middle Low German inkrechten (“to take with force”). Compare Dutch kracht (“force”).

Verb

inkräkta (present inkräktar, preterite inkräktade, supine inkräktat, imperative inkräkta)

  1. encroach; to intrude unlawfully

Conjugation

Conjugation of inkräkta (weak)
active passive
infinitive inkräkta inkräktas
supine inkräktat inkräktats
imperative inkräkta —
imper. plural1 inkräkten —
present past present past
indicative inkräktar inkräktade inkräktas inkräktades
ind. plural1 inkräkta inkräktade inkräktas inkräktades
subjunctive2 inkräkte inkräktade inkräktes inkräktades
present participle inkräktande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.