inrikta

Swedish

Etymology

in +‎ rikta

Verb

inrikta (present inriktar, preterite inriktade, supine inriktat, imperative inrikta)

  1. to direct, to set the direction, to focus, to specialize

Conjugation

Conjugation of inrikta (weak)
active passive
infinitive inrikta inriktas
supine inriktat inriktats
imperative inrikta —
imper. plural1 inrikten —
present past present past
indicative inriktar inriktade inriktas inriktades
ind. plural1 inrikta inriktade inriktas inriktades
subjunctive2 inrikte inriktade inriktes inriktades
present participle inriktande
past participle inriktad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.