instruktör
Swedish
Etymology
Borrowed from French instructeur, from Latin īnstrūctor.
Noun
instruktör c
Declension
nominative | genitive | ||
---|---|---|---|
singular | indefinite | instruktör | instruktörs |
definite | instruktören | instruktörens | |
plural | indefinite | instruktörer | instruktörers |
definite | instruktörerna | instruktörernas |