känguru

See also: kanguru, kangurú, Känguru, and kænguru

Estonian

Etymology

From German Känguruh.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈkænɡ̊uru/, [ˈkæŋɡ̊uru]
  • Rhymes: -ænɡuru
  • Hyphenation: kän‧gu‧ru

Noun

känguru (genitive känguru, partitive kängurut)

  1. kangaroo

Declension

Declension of känguru (ÕS type 1/ohutu, no gradation)
singular plural
nominative känguru kängurud
accusative nom.
gen. känguru
genitive kängurute
partitive kängurut känguruid
illative kängurusse kängurutesse
känguruisse
inessive kängurus kängurutes
känguruis
elative kängurust kängurutest
känguruist
allative kängurule kängurutele
känguruile
adessive kängurul kängurutel
känguruil
ablative kängurult kängurutelt
känguruilt
translative känguruks känguruteks
känguruiks
terminative känguruni känguruteni
essive känguruna kängurutena
abessive känguruta känguruteta
comitative känguruga kängurutega

References

  • känguru in Sõnaveeb (Eesti Keele Instituut)
  • “känguru”, in [EKSS] Eesti keele seletav sõnaraamat [Descriptive Dictionary of the Estonian Language] (in Estonian) (online version), Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus (Estonian Language Foundation), 2009

Swedish

Alternative forms

Etymology

Borrowed from English kangaroo, attested since 1787.

Pronunciation

  • (Sweden) IPA(key): /ˈɕɛŋːɡɵrɵ/
  • (Finland) IPA(key): /ˈtɕɛŋɡɵrɵ/

Noun

känguru c

  1. kangaroo

Declension

Declension of känguru
nominative genitive
singular indefinite känguru kängurus
definite kängurun känguruns
plural indefinite känguruer känguruers
definite känguruerna känguruernas

Derived terms

  • kängurudjur
  • känguruunge

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.