kännas

See also: Kannas and kannas

Swedish

Etymology

Passive of känna. Literally, "to be felt."

Verb

kännas (present känns, preterite kändes, supine känts, imperative känns)

  1. (deponent) to feel (a particular way, of something)
    Det kändes bra
    It felt good
    Kaninen känns mjuk
    The rabbit feels soft
    Det känns som sommar idag
    It feels like summer today
    Hur känns det?
    How does it feel?
    Det kändes nödvändigt
    It felt necessary

Conjugation

Conjugation of kännas (weak)
active passive
infinitive — kännas
supine — känts
imperative — känns
imper. plural1 — kännens
present past present past
indicative — — känns, kännes kändes
ind. plural1 — — kännas kändes
subjunctive2 — — kännes kändes
present participle —
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Verb

kännas

  1. passive infinitive of känna
    Det kändes på lukten att mjölken var sur
    You could tell by the smell that the milk had gone bad

References

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.