köpslå
Swedish
Etymology
From Old Swedish kø̄pslā or köp + slå
Verb
köpslå (present köpslår, preterite köpslog, supine köpslagit, imperative köpslå)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | köpslå | köpslås | ||
| supine | köpslagit | köpslagits | ||
| imperative | köpslå | — | ||
| imper. plural1 | köpslån | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | köpslår | köpslog | köpslås | köpslogs |
| ind. plural1 | köpslå | köpslogo | köpslås | köpslogos |
| subjunctive2 | köpslå | köpsloge | köpslås | köpsloges |
| present participle | köpslående | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.