köszöntöttél
Hungarian
Etymology
From
köszönt
+
-öttél
.
Pronunciation
IPA
(key)
:
[ˈkøsøntøtːeːl]
Hyphenation:
kö‧szön‧töt‧tél
Verb
köszöntöttél
second-person singular indicative past indefinite of
köszönt