köszöntöttél

Hungarian

Etymology

From köszönt +‎ -öttél.

Pronunciation

  • IPA(key): [ˈkøsøntøtːeːl]
  • Hyphenation: kö‧szön‧töt‧tél

Verb

köszöntöttél

  1. second-person singular indicative past indefinite of köszönt