kartmätare

Swedish

Etymology

Compound of karta (map) +‎ mätare (meter, measurer), from one of its common uses. First attested in 1858

Noun

kartmätare c

  1. An opisometer, a curvimeter, a meilograph; a map and blueprint measurer
    • 1858 June 18, “Stor Auktion å Fysiska, Optiska, Matematiska Instrumenter, Böcker m. m. [Large Auction of Physical, Optical, Mathematical Instruments, Books etc.]”, in Aftonbladet, page 2:
      Matematiska Instrumenter: flera slags Räkneskalor, Dynometer, Kartmätare, graderade Vinklar, Linialer m. m.
      Mathematical Instruments: several kinds of Slide Rulers, Dynometers, Opisometers, graded Angles, Rulers, etc.
    • 1893 February 25, “Velocipedmarknaden 1893 [Velocipede market 1893]”, in Hjulsport (advertisement), page 5:
      Men har man en Munn's kartmätare, så går detta af sig sjelft.
      But if you have a Munn's map measurer, this goes by itself.
  2. (nonstandard) synonym of lantmätare (surveyor)
    Synonyms: kartingenjör, karttekniker
    • 2019 April 30, Yvonne Johansson, Helsingborgs Dagblad[1]:
      Kartmätare attackerades av blottare
      Surveyor attacked by flasher

Declension

Declension of kartmätare
nominative genitive
singular indefinite kartmätare kartmätares
definite kartmätaren kartmätarens
plural indefinite kartmätare kartmätares
definite kartmätarna kartmätarnas

References