kavuşum

Turkish

Etymology

From kavuş(mak) (to meet) +‎ -um.

Noun

kavuşum (definite accusative kavuşumu, plural kavuşumlar)

  1. (astronomy) conjunction

Declension

Declension of kavuşum
singular plural
nominative kavuşum kavuşumlar
definite accusative kavuşumu kavuşumları
dative kavuşuma kavuşumlara
locative kavuşumda kavuşumlarda
ablative kavuşumdan kavuşumlardan
genitive kavuşumun kavuşumların