klanglös

Swedish

Etymology

From klang +‎ -lös.

Adjective

klanglös (comparative mer klanglös, superlative mest klanglös)

  1. toneless
    Antonyms: klangfull, klangrik

Declension

Inflection of klanglös
Indefinite positive comparative superlative1
common singular klanglös mer klanglös mest klanglös
neuter singular klanglöst mer klanglöst mest klanglöst
plural klanglösa mer klanglösa mest klanglösa
masculine plural2 klanglöse mer klanglösa mest klanglösa
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 klanglöse mer klanglöse mest klanglöse
all klanglösa mer klanglösa mest klanglösa

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

Further reading