knäsätta

Swedish

Etymology

knä +‎ sätta. Attested since 1657 in the sense "recognize a child as one's own". Cognate of Old Norse knésetja.

Verb

knäsätta (present knäsätter, preterite knäsatte, supine knäsatt, imperative knäsätt)

  1. (historical) adopt, legitimize
  2. (figurative) adopt, establish

Conjugation

Conjugation of knäsätta (weak)
active passive
infinitive knäsätta knäsättas
supine knäsatt knäsatts
imperative knäsätt —
imper. plural1 knäsätten —
present past present past
indicative knäsätter knäsatte knäsätts, knäsättes knäsattes
ind. plural1 knäsätta knäsatte knäsättas knäsattes
subjunctive2 knäsätte knäsatte knäsättes knäsattes
present participle knäsättande
past participle knäsatt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

  • knäsättning

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.