krön
See also: kron and kron-
Swedish
Noun
krön n
- a crest, a crown (top part of something)
- Strax efter ett krön finns en skylt på högra sidan av vägen
- Just after a crest there's a sign on the right hand side of the road
- murens krön
- the crown of the wall
- (figuratively) a culmination
- 1970 nådde USA:s produktion sitt krön
- In 1970, the U.S. production peaked
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | krön | kröns |
| definite | krönet | krönets | |
| plural | indefinite | krön | kröns |
| definite | krönen | krönens |
Verb
krön
- imperative of kröna