krösus
Swedish
Alternative forms
- Crœsus (archaic)
Etymology
Borrowed from Latin Croesus, derived from Ancient Greek Κροῖσος (Kroîsos). First attested in 1770.[1]
Cognate with English Croesus, French Crésus, and German Krösus.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈkrøːsʊs/
- Rhymes: -¹øːsʊs
Noun
krösus c
- A Croesus; a rich person.
- 1897–1898, Mattis Dahl, Brott och straff. Svensk kriminalroman. [Crime and punishment. Swedish crime novel.], page 1061:
- Och hvem är väl denne Crœsus, som kan gifva sin advokat ett så kolossalt honorarium ? sporde en af maskerna.
- And who is this Croesus, who can give his lawyer such a colossal honorarium? asked one of the masks.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | krösus | krösus |
| definite | krösusen | krösusens | |
| plural | indefinite | krösusar | krösusars |
| definite | krösusarna | krösusarnas |