krocka
Swedish
Etymology
Clipping of krockera, from English croquet. Originally in the sense "touch/bump (in the game of croquet)".
Verb
krocka (present krockar, preterite krockade, supine krockat, imperative krocka)
- to collide, to crash (in traffic)
- Bilarna krockade
- The cars collided
- Han krockade med ett träd
- He crashed into a tree
- När man åker radiobilar så krockar man mycket
- When you ride bumper cars, you collide a lot
- to roquet (hit another live ball with the striker's ball, in croquet)
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | krocka | krockas | ||
| supine | krockat | krockats | ||
| imperative | krocka | — | ||
| imper. plural1 | krocken | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | krockar | krockade | krockas | krockades |
| ind. plural1 | krocka | krockade | krockas | krockades |
| subjunctive2 | krocke | krockade | krockes | krockades |
| present participle | krockande | |||
| past participle | krockad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.