läglig

See also: laglig

Swedish

Etymology

läge (“situation”) +‎ -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.

Adjective

läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)

  1. timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
    • Bible, Matth. 26:16
      Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
      And from that time he sought opportunity to betray him.
    • Shakespeare, Macbeth, II, 1.
      Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
      If you would grant the time. — At your kind'st leisure.

Declension

Inflection of läglig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular läglig lägligare lägligast
neuter singular lägligt lägligare lägligast
plural lägliga lägligare lägligast
masculine plural2 läglige lägligare lägligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 läglige lägligare lägligaste
all lägliga lägligare lägligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Antonyms

  • läglighet
  • lägligtvis

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.