mänska

From Old Norse menska, from the weak inflection of Proto-Germanic *manniskaz. Compare the more common and formal synonym människa, which is also from the weak inflection of *manniskaz, but via Old Saxon mennisko instead.

mänska c

1. alternative form of människa (less common, informal, vernacular)
   • 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §47, page 65:

     Rik blev jag först när jag fann en vän. Mänskan är mänskans glädje.

     I first became rich when I found a friend. Man is man's joy.

• människa

• mänska in Svensk ordbok.