märklig

Swedish

Etymology

Derivative of märke (mark) +‎ -lig (-ly), literally “markly”, in the sense of “of note, notable, noteworthy”. From Old Swedish mærkeliker, from Old Norse merkiligr. Compare Norwegian Nynorsk merkeleg, Danish mærkelig and Norwegian Bokmål merkelig.

Pronunciation

  • IPA(key): /²mærklɪ(ɡ)/
  • Audio:(file)

Adjective

märklig (comparative märkligare, superlative märkligast)

  1. strange, peculiar

Declension

Inflection of märklig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular märklig märkligare märkligast
neuter singular märkligt märkligare märkligast
plural märkliga märkligare märkligast
masculine plural2 märklige märkligare märkligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 märklige märkligare märkligaste
all märkliga märkligare märkligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Further reading