mästare

Swedish

Etymology

From Old Swedish mæstare, mæster, from Old Norse meistari, from Middle Low German meister, mêster, from Old Saxon mêstar, from Old French maistre (French maître), from Latin magister.[1] Doublet of magister (male teacher).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈmɛsˌtarɛ/
  • Audio:(file)

Noun

mästare c (feminine mästarinna)

  1. a master (expert at something)
  2. a master (a fully educated tradesman, no longer an apprentice or journeyman)
  3. a champion (winner of a competition)

Usage notes

  • compounds are based on mäster-, which is also the title: goddag, mäster Andersson

Declension

Declension of mästare
nominative genitive
singular indefinite mästare mästares
definite mästaren mästarens
plural indefinite mästare mästares
definite mästarna mästarnas

Derived terms

Descendants

  • Finnish: mestari

See also

References

  1. ^ mästare in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams