måna

See also: Appendix:Variations of "mana"

Norwegian Nynorsk

Noun

måna f

  1. definite singular of mån (non-standard since 2012)

Anagrams

  • måna, nåma

Swedish

Pronunciation

  • IPA(key): /²moːna/
  • Rhymes: -²oːna
  • Homophone: Mona

Adjective

måna

  1. inflection of mån:
    1. definite singular
    2. plural

Verb

måna (present månar, preterite månade, supine månat, imperative måna)

  1. (måna om) to care for, to look after
    • 2013 January 8, Mats Odell, Helena Lindahl, Jonas Jacobsson Gjörtler, Eva Flyborg, “Socialdemokraterna lämnar walk-over till MP i kärnkraftsfrågan”, in Sveriges Television[1], archived from the original on 17 February 2025:
      Historiskt sett har även Socialdemokraterna månat om industrins villkor. Men nu är läget annorlunda.
      Historically, the Social Democrats have also cared for the conditions of the industry. But now the situation is different.
    • 2019 October 2, Elias Krantz, “Dare to Care om sexualbrott på musikfestivaler: 'Väldigt svårt att kontrollera vad som sker i ett tält'”, in Sveriges Radio[2], archived from the original on 17 February 2025:
      Att måna om varandra [...] är budskapet istället.
      To look after each other [...] is the message instead.

Conjugation

Conjugation of måna (weak)
active passive
infinitive måna månas
supine månat månats
imperative måna
imper. plural1 månen
present past present past
indicative månar månade månas månades
ind. plural1 måna månade månas månades
subjunctive2 måne månade månes månades
present participle månande
past participle månad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References