mångata

måne (“moon”) +‎ gata (“street, road”), known at least since 1890.

• IPA^(key): /ˈmoːŋˌɡɑːta/

mångata c

1. the roadlike reflection of moonlight on water
   • 1893, Hjalmar Söderberg, Margot:

     Nybrovikens tjocka och stilla vatten speglade en bred, glimmande mångata i oljiga ringlar, och utmed kajen reste skutorna en gles och orörlig skog af master och tackling.

     The thick and still waters of Nybroviken [a bay in Stockholm] mirrored a broad, glimmering moon-path in oily ripples, and along the quay the schooners raised a sparse and motionless forest of masts and rigging.

   • 2014, Astrid Lindgren, Nya hyss av Emil i Lönneberga [New Mischief by Emil], Stockholm Text, →ISBN:

     Tvärs över sjön gick en bred, blank mångata, men inne kring stränderna stod mörkret svart. För nu var det natt och nu var det slut på den 28 juli.

     A broad, shining moon-path stretched across the lake, but around the shores the darkness stood black. For now it was night, and now the 28th of July had come to an end.

• mångata in Svensk ordbok (SO)
• mångata in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)