mått

From Old Norse máttr, from Proto-Germanic *mahtiz, *mahtuz.

mått m (definite singular måtten, indefinite plural måttar, definite plural måttane)

1. (rare) power, strength

See the etymology of the corresponding lemma form.

mått

1. past participle of måtta

• “mått” in The Nynorsk Dictionary.

• Audio (Gotland):

  (file)

From Old Swedish mat, from Middle Low German mât (modern Low German mâte, mât); ultimately related to Proto-West Germanic *metan (“to measure”). Compare måtta.

mått n

1. a measure (unit of measurement)

   människan är alltings mått

   man is the measure of all things

2. a measurement

   Vad är dina mått?

   What are your measurements?

3. a measure (measuring spoon, measuring cup, or other simple volume or length measuring device)
4. a measure, an action

   Jag har funnit det nödvändigt att vidta vissa mått och steg.

   I have found it necessary to take certain measures and actions.

• → Finnish: motti

mått

1. supine of må

• mått in Svensk ordbok (SO)
• mått in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• mått in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)