mægdenmann

Old English

Etymology

From mæġden (virgin) +‎ mann (person).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈmæj.den.mɑnn/, [ˈmæj.den.mɑn]

Noun

mæġdenmann m

  1. a virgin, a maiden.

Declension

Strong consonant stem:

singular plural
nominative mæġdenmann mæġdenmenn
accusative mæġdenmann mæġdenmenn
genitive mæġdenmannes mæġdenmanna
dative mæġdenmenn mæġdenmannum

References