mægencræft
Old English
Etymology
From mæġen + cræft. Cognate with Old Saxon meginkraft.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈmæ.jenˌkræft/
Noun
mæġencræft m
Declension
Strong i-stem:
singular | plural | |
---|---|---|
nominative | mæġencræft | mæġencræftas |
accusative | mæġencræft | mæġencræftas |
genitive | mæġencræftes | mæġencræfta |
dative | mæġencræfte | mæġencræftum |