mörklägga
Swedish
Etymology
mörk (“dark”) + lägga (“lay”)
Verb
mörklägga (present mörklägger, preterite mörklade, supine mörklagt, imperative mörklägg)
- to obscure in darkness, e.g. through imposing a blackout
- to cause to have a blackout (large-scale power failure)
- (figuratively) to cover up (something incriminating)
- Synonym: mörka
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | mörklägga | mörkläggas | ||
| supine | mörklagt | mörklagts | ||
| imperative | mörklägg | — | ||
| imper. plural1 | mörkläggen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | mörklägger | mörklade | mörkläggs, mörklägges | mörklades |
| ind. plural1 | mörklägga | mörklade | mörkläggas | mörklades |
| subjunctive2 | mörklägge | mörklade | mörklägges | mörklades |
| present participle | mörkläggande | |||
| past participle | mörklagd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.