margaretă
Romanian
Etymology
Borrowed from German Margareten.
Noun
margaretă f (plural margarete)
Declension
| singular | plural | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | ||
| nominative-accusative | margaretă | margareta | margarete | margaretele | |
| genitive-dative | margarete | margaretei | margarete | margaretelor | |
| vocative | margaretă, margareto | margaretelor | |||