matrikel
See also: Matrikel
Swedish
Etymology
Borrowed from Latin mātrīcula. Doublet of matris.
Noun
matrikel c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | matrikel | matrikels |
| definite | matrikeln | matrikelns | |
| plural | indefinite | matriklar | matriklars |
| definite | matriklarna | matriklarnas |