mearc

Old English

Alternative forms

Etymology

From Proto-West Germanic *marku, from Proto-Germanic *markō.

Pronunciation

  • IPA(key): /mæ͜ɑrk/, [mæ͜ɑrˠk]

Noun

mearc f

  1. mark, sign, character
  2. boundary, limit

Declension

Strong ō-stem:

singular plural
nominative mearc mearca, mearce
accusative mearce mearca, mearce
genitive mearce mearca
dative mearce mearcum

Derived terms

Descendants

  • Middle English: marke, merke, mark