medalj
Swedish
Etymology
Borrowed from French médaille. Doublet of metall.
Pronunciation
Audio: (file) - Rhymes: -alj
Noun
medalj c
- a medal (stamped metal disc)
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | medalj | medaljs |
| definite | medaljen | medaljens | |
| plural | indefinite | medaljer | medaljers |
| definite | medaljerna | medaljernas |
Derived terms
- bragdmedalj
- bronsmedalj
- förtjänstmedalj
- guldmedalj
- hedersmedalj
- medaljceremoni
- medaljchans
- medaljgravör
- medaljhopp
- medaljkandidat
- medaljkonst
- medaljliga
- medaljplats
- medaljregn
- medaljsamling
- medaljskörd
- medaljstrid
- medaljtorka
- medaljutdelning
- mästerskapsmedalj
- OS-medalj
- silvermedalj
- tapperhetsmedalj
- Vasamedalj
Related terms
Descendants
- → Finnish: mitali
Further reading
- medalj in Svensk ordbok.
- medalj in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)