monsignore

From signore under influence from Middle French monseigneur.

• IPA^(key): /mon.siɲˈɲo.re/
• Rhymes: -ore
• Hyphenation: mon‧si‧gnó‧re

monsignore m (plural monsignori)

1. monsignor

From Italian monsignore

monsignore c

1. (Roman Catholicism) monsignor
   • 1877, Viktor Rydberg, “Blyertsanteckningar från Rom”, in Romerska dagar‎^[1], Jos. Seligmanns & C:is förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 18 May 2025, page 166:

     [D]e skryta med att monsignore X eller Y [...] äro »gode vänner och bekante» med »den hederlige tiggaren» Z.

     They boast that Monsignor X or Y are "good friends and acquaintances" with "the honest beggar" Z.

   • 1885, Gunnar Wennerberg, “Minnen från drömmarnes verld III”, in Samlade skrifter IV. Smärre dikter‎^[2], Jos. Seligmann & C:is förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 18 May 2025, page 245:

     Jag [...] fann mig snart i lifligt samtal med en [...] monsignore.

     I soon found myself in a lively conversation with a monsignor.

• monsignore in Svensk ordbok (SO)