motståndskraftig

Swedish

Etymology

From motståndskraft +‎ -ig. First attested in 1888.

Adjective

motståndskraftig (comparative motståndskraftigare, superlative motståndskraftigast)

  1. resistant, sturdy, robust, durable
  2. resilient

Declension

Inflection of motståndskraftig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular motståndskraftig motståndskraftigare motståndskraftigast
neuter singular motståndskraftigt motståndskraftigare motståndskraftigast
plural motståndskraftiga motståndskraftigare motståndskraftigast
masculine plural2 motståndskraftige motståndskraftigare motståndskraftigast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 motståndskraftige motståndskraftigare motståndskraftigaste
all motståndskraftiga motståndskraftigare motståndskraftigaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.