närgången

Swedish

Etymology

när (“near”) +‎ gången (“gone”)

Adjective

närgången (comparative närgångnare, superlative närgångnast)

  1. (overly) personal, intrusive, impertinent
    Får jag ställa en lite närgången fråga?
    Can I ask you a slightly impertinent question?
  2. inappropriately close, handsy
    Hon tyckte han började bli lite närgången
    She thought he was getting a bit handsy

Declension

Inflection of närgången
Indefinite positive comparative superlative1
common singular närgången närgångnare närgångnast
neuter singular närgånget närgångnare närgångnast
plural närgångna närgångnare närgångnast
masculine plural2 närgångne närgångnare närgångnast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 närgångne närgångnare närgångnaste
all närgångna närgångnare närgångnaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.